Jag tror att en av anledningarna till att man inte bombade var att man kunde råka illa ut själv. Att man skulle hamna i krig, bara för att man ville hjälpa flera tusentals oskyldiga människor som inte förtjänade att plågas till döds. Jag tror också att man inte var säker på om det bästa verkligen var att bomba lägren, för då skulle man ju döda flera tusentals människor (de som var där under tiden man bombade) men man skulle ju förmodligen hjälpa "nästa grupp" judar som skulle föras dit. Man var helt enkelt inte tilräckligt snabb på att komma på en lösning för att förstöra längren. 

 

Men det var ju även många som inte visste vad som pågick i Tyskland. Några trodde att de visste, men de ville inte förstå det. Alltså kanske man beslöt sig för att inte bomba, eftersom man inte var helt säker på vad som faktiskt pågick... 

 

På min bild kan man se ungefär 10 barn i åldrarna 6-12 år (?) som står bakom ett taggtrådsstängsel. De ser inte helt missnöjda ut, men de ser absolut inte lyckliga ut. Barnen har alla fått på sig likadana randiga rockar (eftersom de är judar, och är instängda i lägren), och de bär också huvudbonader. De står på rad och kollar ut genom taggtrådsstängslet. Barnen verkar oroliga och vet inte riktigt vad som ska hända. De är rädda, men det verkar ändå som att de har koll på sina nerver. De ser även lite trötta ut, så de kanske inte orkar göra någonting för att försöka komma därifrån... 

 

De första jag lägger märke till när jag kollar på pojken är skräcken i hans ögon. Han kollar rakt in mot kameran som har tagit fotot, och han ser ut att ha en extrem hemlängtan och villl verkligen bara därifrån. Det ser ut som att han känner sig väldigt ensam och även att han har lömt bort vad fred är. Det som en gång har varit. Verkligheten han lever i nu är bisarr. Jag tror att pojken tänker: "Vad ska hända med oss?"

I nästa ögonblick tror jag att barnen blir ivägskickade av polisen. Jag tror att några blir beodrade att arbeta tills de inte orkar mer, och att några blir ivägskickade till andra läger, där de slutligen blir intvingade in till gaskamrarna... Pojken jag skrev om tror jag kommer att få arbeta tills hans kropp knäcker honom...