2013-02-14
10:24:41
Fjärde stoppet
Du har just anlänt till Sverige med färjan till Ystad. Redan på kajen möter du ungdomar i din egen ålder som säger att Förintelsen aldrig ägt rum. De menar att du har blivit förd bakom ljuset under resans gång. Vilka fakta talar tydligast om att Förintelsen ägt rum? Vilka argument skulle du använda för att motivera att Förintelsen verkligen ägt rum? Det gäller att kunna övertyga de okunniga!
- Jo, jag skulle aldrig ljuga om något såhär hemskt! Jag har ju till och med träffat en jude på resan som bad mig att sälja mitt pass till honom, så att han och hans bror kanske skulle kunna fly landet! Hela världen är ju omskakad! Ser ni inte vad som händer?! Hur kan ni ha gått miste om allt detta?! Har ni aldrig hört talas om Hitler? Om nazisterna och koncentrationslägrena? Jag lovar, allt är sant! Jag vet, man vill inte inse det, men det har hänt! Varför skulle jag berätta det här annars? Skulle det vara någonting som jag har hittat på?!
Det finns hundratals vittnen som vittnar samma sak från alla olika läger. Ni kan fråga vem som helst! Förintelsen har skett! Om ni inte tror mig- åk till Auschwitz till exempel! Där kommer ni att få se att förintelsen faktiskt har ägt rum. Förmodligen är det den hemskaste saken som har hänt här på jorden någon gång! Så försök inte att förneka det! Vi måste ha med oss att detta faktiskt har hänt, men nu i efterhand kan vi inte gåra något åt det. Men vi kan minnas alla de som omkom i massmorden. Det är det bästa vi kan göra just nu. Förstå, och minnas. Och göra världen till ett bättre ställe att leva på. Jag menar, varför tror ni att vi har t.ex. FN och EU. Vi vill ha fred på jorden, och vi vill att alla ska behandlas lika- för vi är ju faktiskt lika mycket värda alliihop! Vi är ju människor...
2013-02-11
10:20:00
Tredje stoppet
Möjliga anledningar till att man inte bombade:
Jag tror att en av anledningarna till att man inte bombade var att man kunde råka illa ut själv. Att man skulle hamna i krig, bara för att man ville hjälpa flera tusentals oskyldiga människor som inte förtjänade att plågas till döds. Jag tror också att man inte var säker på om det bästa verkligen var att bomba lägren, för då skulle man ju döda flera tusentals människor (de som var där under tiden man bombade) men man skulle ju förmodligen hjälpa "nästa grupp" judar som skulle föras dit. Man var helt enkelt inte tilräckligt snabb på att komma på en lösning för att förstöra längren.
Men det var ju även många som inte visste vad som pågick i Tyskland. Några trodde att de visste, men de ville inte förstå det. Alltså kanske man beslöt sig för att inte bomba, eftersom man inte var helt säker på vad som faktiskt pågick...
Min bild:
På min bild kan man se ungefär 10 barn i åldrarna 6-12 år (?) som står bakom ett taggtrådsstängsel. De ser inte helt missnöjda ut, men de ser absolut inte lyckliga ut. Barnen har alla fått på sig likadana randiga rockar (eftersom de är judar, och är instängda i lägren), och de bär också huvudbonader. De står på rad och kollar ut genom taggtrådsstängslet. Barnen verkar oroliga och vet inte riktigt vad som ska hända. De är rädda, men det verkar ändå som att de har koll på sina nerver. De ser även lite trötta ut, så de kanske inte orkar göra någonting för att försöka komma därifrån...
Jag väljer att skriva om en liten pojke som har klättrat upp på en av de större pojarnas ryggar.
De första jag lägger märke till när jag kollar på pojken är skräcken i hans ögon. Han kollar rakt in mot kameran som har tagit fotot, och han ser ut att ha en extrem hemlängtan och villl verkligen bara därifrån. Det ser ut som att han känner sig väldigt ensam och även att han har lömt bort vad fred är. Det som en gång har varit. Verkligheten han lever i nu är bisarr. Jag tror att pojken tänker: "Vad ska hända med oss?"
I nästa ögonblick tror jag att barnen blir ivägskickade av polisen. Jag tror att några blir beodrade att arbeta tills de inte orkar mer, och att några blir ivägskickade till andra läger, där de slutligen blir intvingade in till gaskamrarna... Pojken jag skrev om tror jag kommer att få arbeta tills hans kropp knäcker honom...
